Jag har gått hos kurator några gånger nu efter förlossning osv..
De tyckte de såg ut som om jag behövde de när jag va på efterkontroll..
Så jag gick dit och det har varit riktigt skönt att prata lite.. första gången va Jesper med men andra gången va ja där själv, de kändes bättre o nu sista gången igår hade jag med mig Jesper..

Hon tyckte att jag hade skött detta bra och hämtat mig otroligt bra efter allt som hänt och allt vi gått igenom, att jag bearbetat allt fint.. Det kändes bra att höra!

Jag har själv kunnat öppna mig till vänner nu och kunnat berätta om allt, hur det kändes osv..
Och jag har skrivit här i bloggen, det har hjälpt mig det oxå..

Så nu behöver jag inte gå dit mer, men om det va så att jag kände att jag längre fram behövde gå dit igen så var jag ju självklart välkommen =)

Jag har börjat acceptera allt nu, att det gick som det gjorde, man hör fler o fler som fått förtidigt fött barn och det känns ju bra för då vet man att man inte är ensam, ibland har det känts som om man va ensammast i världen om denna grejen..



Jag är jätteglad att min familj har ställt upp så mkt som dom har, kan inte tänka mig att gå igenom detta utan sina föräldrars stöd.. De är guld värda!
Min underbara sambo har varit helt fantastisk han med, även om vi haft våra tjafs, men det har väl varit för att jag varit så skör. Nu är allt mycket bättre!


Funderade igår på hur lyckligt lottad jag egentligen är..
Sa till min sambo " Vi har de rätt bra ändå va??"
Så han bara "Ja de e klart vi har..Eller vadå menar du??" 
Men det va inget jag kunde svara på för de va bara en sån sak som kom flygande över mig igår att vi har de rätt bra ändå, finns de som har de mkt sämre än vi, visst vi bråkar o tjafsar men de va som han sa att hade vi inte gjort de alls så hade de ju varit nåt fel..
Det tar på en att få barn, det är en väldig omställning, nu har det snart gått 4 månader sen han kom och vi kommer mer o mer in i allt så nog tar de lite tid att vänja sig.. Nu har man ju ett underverk att ta hand om oxå, inte bara sig själv att tänka på!
Och vi har hittat tillbaka till varann igen nu, känns mkt bättre än för nån månad sen.. Och bättre blir det..


Att bli mamma är det bästa som hänt mig även om jag många ggr känner mig lurad på hela graviditeten o förlossningen o allt som tillhör..

Han är det bästa som hänt mig!

Mitt hjärta, min guldklimp, min mysfis ;-) <3

Det är otroligt vad två människor kan skapa ihop, det är jätte fascinerande att tänka att han är hälften av mig o hälften av sin pappa, men ändå ganska läskigt på nåt vis..

Just nu har han fått ro och sover, han är ju såå förkyld den stackaren.. Men vi ska klara oss ur de oxå på egen hand!



Ikväll vet jag inte vad som händer och sker, Sune är ju krasslig han med, ont i halsen o nog lite feber.. Jepser e ju förkyld så vi kanske bara ska va familjen o mysa o ta de lugnt så alla kan bli friska!


Nu ska jag passa på att titta på Hem till gården när lillfisen sover..


  Mina hjärtan!      <3 LOVE <3