Total lycka!
Vad är det??
Är det att jag har fått mannen i mitt liv som jag alltid velat ha?
Och att jag äntligen har fått ett barn som jag älskar över allt annat i världen?
Lärt känna nya vänner här i livet?
På sätt o vis kommit underfund med vad äkta vänskap är?
Frågorna är många och svaren så få..
Men jag vet iaf att min son är det bästa som hänt mig, att sitta och titta på honom när han ligger o fäktar med armar o ben o "klagar" lite är nog det finaste i mitt liv just nu, för att inte snacka om när han tittar på en och fäster blicken o ler.. Det kan få vilken is som helst att smälta!
Fortfarande kan jag ha mina konstiga tankar, fast det har blivit mkt bättre nu än för en månad sen.. Då va jag så trött så jag orka inte ens ta upp fisen när han låg o skrek, men som tur är så är man kvinna och vi kvinnor är ju starka så det var bara att ta sig i kragen och upp på benen och sköta om sin lilla bebis och hushållet ändå, det fanns ju ingen annan här som kunde göra det åt mig. Älsklingen va ju på jobbet och min mamma bor 4,5 mil bort så hon kommer ju inte på 5 röda.. Inga vänner har jag heller som bor här så jag kan ju mer eller mindre säga att här sitter jag ensam..
Det har varit en massa för mig och älsklingen att gå igenom nu de senaste månaderna och jag är evigt tacksam att allt har gått så bra som det har gjort, lillfisen kom ut liten liten men hämta sig snabbt och behövde inga konstiga hjälpmedel utan han va stark precis som sin mamma=)
Det har helt klart varit en upplevelse man aldrig kommer glömma.. Nu är vi den erfarenheten rikare!
Det som fattas nu är att jag o gubben min ska hitta tillbaka till varandra, till den kärlek som skapade Jesper!
Vi har lixom åtsidosatt oss själv nu mitt i all kaos för att både orka o vilja gå igenom allt, så nu är det tid att vi gör nåt drastiskt så vi kommer ifatt oss själva =)
En mysig hemmakväll med god mat o mys o film eller ut o äta eller en bio kanske.. Kanske fisen kan va hos antingen farfar eller mormor o morfar över kvällen de timmarna..
Mmm de tål att tänkas på....
Mitt underbara hjärta <3 Mitt eget kött och blod! Mitt allt!
Är det att jag har fått mannen i mitt liv som jag alltid velat ha?
Och att jag äntligen har fått ett barn som jag älskar över allt annat i världen?
Lärt känna nya vänner här i livet?
På sätt o vis kommit underfund med vad äkta vänskap är?
Frågorna är många och svaren så få..
Men jag vet iaf att min son är det bästa som hänt mig, att sitta och titta på honom när han ligger o fäktar med armar o ben o "klagar" lite är nog det finaste i mitt liv just nu, för att inte snacka om när han tittar på en och fäster blicken o ler.. Det kan få vilken is som helst att smälta!
Fortfarande kan jag ha mina konstiga tankar, fast det har blivit mkt bättre nu än för en månad sen.. Då va jag så trött så jag orka inte ens ta upp fisen när han låg o skrek, men som tur är så är man kvinna och vi kvinnor är ju starka så det var bara att ta sig i kragen och upp på benen och sköta om sin lilla bebis och hushållet ändå, det fanns ju ingen annan här som kunde göra det åt mig. Älsklingen va ju på jobbet och min mamma bor 4,5 mil bort så hon kommer ju inte på 5 röda.. Inga vänner har jag heller som bor här så jag kan ju mer eller mindre säga att här sitter jag ensam..
Det har varit en massa för mig och älsklingen att gå igenom nu de senaste månaderna och jag är evigt tacksam att allt har gått så bra som det har gjort, lillfisen kom ut liten liten men hämta sig snabbt och behövde inga konstiga hjälpmedel utan han va stark precis som sin mamma=)
Det har helt klart varit en upplevelse man aldrig kommer glömma.. Nu är vi den erfarenheten rikare!
Det som fattas nu är att jag o gubben min ska hitta tillbaka till varandra, till den kärlek som skapade Jesper!
Vi har lixom åtsidosatt oss själv nu mitt i all kaos för att både orka o vilja gå igenom allt, så nu är det tid att vi gör nåt drastiskt så vi kommer ifatt oss själva =)
En mysig hemmakväll med god mat o mys o film eller ut o äta eller en bio kanske.. Kanske fisen kan va hos antingen farfar eller mormor o morfar över kvällen de timmarna..
Mmm de tål att tänkas på....
Mitt underbara hjärta <3 Mitt eget kött och blod! Mitt allt!
Kommentarer
Postat av: Anna
Låter jobbigt och jag kommer ihåg hur jag kände det de första månaderna, allt var upp o ner men du ska se...det kommer bli bara bättre o bättre och han växer ju som han ska nu! Och nu börjar allt det roliga ska du se! Ni får komma och hälsa på en kväll eller dag!
Trackback
