Ja, vart kommer styrkan ifrån?
Det är en fråga jag ställer mig när vi har de som jobbigast.
Jag är jätteglad att jag har Sune vid min sida hela tiden,
vi delar på tröstningarna på Jesper när han är ledsen och har ont nånstans.
Hjälps åt så mycket vi kan med att försöka få honom nöjd nu när han är sjuk.

Det tar på krafterna att ha gått igenom så mycket som vi gjort, jag själv känner mig ganska slut.
Det har varit mycket nu, så nu tänker jag bli hårdare med regler vad gäller Jesper och träffa andra folk,
framförallt andra barn, mest dagisbarn.
Det finns tyvärr så himla mycket bakterier och smittor på dagis.
Jag glömmer hela tiden att han är extra känslig eftersom han föddes för tidigt,
jag "tror" ju att det bara var då i början på sjukhuset och innan han kom upp i normal bebis vikt.
Men han är ju känsligare för infektion fortfarande och kommer vara det ett bra tag till.

Just nu känns det som om allt bara står stilla.
Ingenting händer i hans utveckling heller, han är ju bara sjuk hela tiden.
Han kan ju inte ligga på golvet och träna sig där och babysittern tycker han inte är så kul nu.
Just nu är det vikten jag känner mig lite orolig över, hoppas bara att han inte tappar vikt nu när han är så dålig.
Det gör så ont i mig att se honom såhär.
Han brukar inte vara som han är nu, han är ju alltid glad annars, eller ja för det mesta !
Men just nu går det bara emot oss.
Motgångar hela tiden, varför?!


Nej nu får jag sluta tänka så negativt, klart vi kommer klara oss ur detta !
Nu ska jag återgå till att titta på tv med min älskling ♥

Vi hörs när det finns tillräckligt med ork !