Det känns som en del av mig fattas. . Saknar att umgås, saknar att skratta, saknar helgkvällar med god mat, saknar allt prat. . Men det kvittar nog hur mycket jag saknar. . Ingenting verkar kunna förändras. Och det svider i mig att inte kunna påverka eller iallafall få veta vad som gick fel. . Ju mer jag saknar dessto mer funderar jag. Men får försöka släppa taget, det är svårt men jag är maktlös. . FAN FAN FAN, JAG HATAR ATT JAG "ÄLSKAR" DIG!