Min verklighet !
Ja,då har jag bestämt mig nu.
Jag går in och blir lite väl privat i detta inlägget. .
Och som tidigare sagt är detta min blogg där jag skriver vad jag vill.
Passar det inte er som läser så behöver ni inte läsa vidare!
Jag har under de senaste månaderna upp mot senaste halvåret mått sämre och sämre.
Ingenting var/är roligt längre, barnen kom i "kläm" av en ständigt ledsen och deppig mamma så till slut tog jag modet till mig och bokade tid hos en samtalsterapeut som det så fint heter.
Väl där var det mycket tårar och gråt, fick då veta efter några ifyllda formulär att jag har en måttlig till svår depression.. (baserat på vad jag svarat på frågorna)
Nu har jag även haft några ångest/panikångest attacker..
Jag är en sån person som aldrig ber om hjälp trots att jag nog många gånger skulle behövt lite hjälp/avlastning.
Det är tex mycket mycket sällan vi har barnvakt till barnen.
Vi lämnar aldrig bort dom om vi inte har andra ärende där man inte kan/får ha barn med.
Alltså lämnar vi inte bort dom för att bara "vara" som så många andra verkar tro!
Vi lämnar om det tex är begravning (som vi tyvärr fått gå på många sen vi fick barn), gynbesök, julbord vissa läkarbesök, dock är nästan alltid ett eller båda barnen med mig när jag är hos doktorn eftersom jag inte har så många "barnvakter" att lämna till.
Jag har hört sen jag fick Jesper att det är okej att lämna bort för att få lite vuxentid tillsammans med sin partner men ändå är där andra människor som lagt näsan i blöt och påstått att jag lämnar alltid bort mitt/mina barn för att vila !
Vi skulle behöva vara lite vuxna och gå på tex bio, restaurangbesök, åka på spa, hotellvistelse eller vad som..
Men det svider i hjärtat på mig när andra som egentligen inte alls vet hur f-n vi har det här hemma springer runt och snackar en massa och drar egna slutsatser och det har i sin tur lett till att vi inte lämnar bort våra barn för dom har fått mig att känna mig så låg och värdelös trots att jag vet att de dom säger inte är sant !
Sen har vi inte så många barnvakter att ta till, det är mormor & morfar och farfar & Eva som ställer upp.
Jesper är med sin farfar och "jobbar" som han kallar det, alltså åker lastbil eller är i verkstaden eller bara är hemma hos honom och har någon gång även sovit över, sen sover han hos mormor & morfar typ 1 gång i månaden när min pappa är ledig, då blir det antingen en eller två nätter, det bestämmer Jesper själv, det är absolut ingenting som vi påverkar !
Ibland blir det någon gång mer i månaden men som sagt det bestämmer Jesper själv !
Vi har ju tyvärr inte heller så stor umgängeskrets längre för det har tappats vän efter vän utan några riktiga "skäl" eller förklaringar, det har i sin tur också fått mig ledsen och låg, samt undrande vad som gick fel..
Och dessutom är jag ju expert på att dölja hur jag mår, jag berättar gärna inte självmant att det är piss utan försöker hålla skenet uppe för att inte belasta andra..
Nu ska jag gå till denna terapeut och få lära mig KBT ( kognitiv beteende terapi ) samt lära mig bromsa/hantera ångesten så jag håller tummarna att det kommer gå vägen och inte tar alldeles för lång tid att bli "normal" igen men risken finnes eftersom det har ju tagit ett tag att bli såhär och tar väl i regel lika lång tid att blir kvitt det också..
Jag saknar ju mig själv, känner inte riktigt igen denna Petra som är nu..
Nu när jag skrivit ihop detta så känns det lite lättare, jag tycker det är svårt att berätta eftersom jag vet inte hur jag ska gå till väga osv så nu vet iaf ni som läser min blogg hur det ligger till.
Kan även tänka mig att det kan underlätta lite för mig om jag kan skriva av mig här ibland när det är något, då får jag ut det ifrån mitt inre..
Tusen tack till Sofie som gav mig tipset att gå ut med det så att andra kanske kan förstå lite hur jag har det..
Men kära läsare!
Ni ska absolut inte tycka synd om mig och börja höra av er bara för att ni vet hur jag har det nu utan det kan fortsätta som vanligt för jag gick inte ut med detta för att få medömkan och bekräftelse !
Nu vet ni och ni gör vad ni vill med den information ni nyss fått.
Tack för er tid // Petra ♥
Kommentarer
Postat av: Sofie
Stark jobbat vännen vet vad du menar vill inte någon ska tycka synd om en men det känns som en himla lättnad när man väl fått skriva av sig :)) du ska se att detta kommer bli bra :) ta emot all hjälp du kan få och var rädd om din kbt terapeut :))
Postat av: Annika Welch
Detta var modigt gjort! Hoppas att KBTn funkar och att du får känna dig som ditt gamla jag, men med en underbar familj och mer livserfarenhet =)
Kram.
Postat av: Marita
Modigt att skriva av dig :). Det är lätt att dölja saker men så mår man jätte dåligt invändigt. Nu när min fot har läkt klart så får vi börja gå igenom som vi gjorde innan :) Kram <3
Postat av: Kirsi mamma till Alex och Wiggo
Starkt jobbat vännen<3 Inte alla som vågar gå ut och berätta om sitt liv så som du gjorde nu och jag är stolt över dig att du vågade. Jag känner igen mig i din sits och har många ggr funderat på att starta upp en ny blogg för att kunna "ventilera" ibland. Kämpa på gumman, du är stark och otroligt duktig med dina barn. BAMSEKRAM <3
Trackback
